Jag vill vara nu. Med. Utveckla.
Kameran anländer. Viss förvirring. Omöjligt att inte jämföra allt med lilla Lumix GF1 som jag äger och älskar och som följt mig i sorg och eufori. Var är färginställningarna? Aha. Ok. Men sökaren? Jag kan inte se i sökaren. Allt är luddigt. Jag är vänsterhänt och vänsterögd. Varför detta otroliga designfokus på högerhänthet? Näsan som är i vägen, högerhanden som försöker få ett bra grepp och samtidigt knappa rätt. Kameran döljer mitt ansikte. Visst är den fin!
Vad gör du med fel hand? Opererar, broderar, onanerar? Fotograferar.
När jag vill ha kontroll fotograferar jag med en systemkamera. När jag vill vara fri och lätt är Lumixen med. Jag har vant mig vid dess små brister och glädjs i stället över dess uthållighet och spontanitet.
Nu har jag fotograferat med Lumix GX7 i fyra dagar. Jag har valt att testa 20 mm objektivet. Mycket tänk om design och användarvänlighet nu i början. Fortsättning följer.
